Ode till en gitarrväska
Häromveckan gick jag igenom min gitarrutrustning. Orsaken var det nystartade bandprojektet och behovet av fungerande gitarrutrustning det medför att spela i band. Jag sökte egentligen inte efter något speciellt, men ville bara kolla vad som egentligen fanns i sidofickan på min gamla gitarrväska, samt i de olika lådor och påsar där mina sladdar och grejer förvaras, länge sen jag spelat elgitarr riktigt på allvar.
På ett ögonblick förflyttades jag tio år tillbaka i tiden. Jag var tretton år och vi hade just startat vårt första band. Ingen av oss kunde egentligen spela, men det var av underordnad betydelse då. Jag färdades genom år av tonårskänslor. Tafatta försök till låtskrivning, en ackordföljd här, en textsnutt där, nedklottade på baksidan av första bästa vita papper. Små fragment av försök att uttrycka något genom musik. Minnen från en tid då bekymren var få men inte desto mindre. Våra första spelningar då jag var i sexton-sjuttonårsåldern. En viss brunögd tjej som ofta sågs i publiken fångade mitt intresse. Av identitetssökande och den starka vänskap och speciella gruppdynamik som bara kan upplevas mellan tonårspojkar. Minnen av en lycklig tid. Då jag nått botten på väskan fick jag nästan torka en liten tå ur örat.
Så återvände jag till nutiden, satt på sängen med en massa papper, sladdar och rent ut sagt skräp framför mig. Min fru undrar försiktigt om jag har för avsikt att städa upp efter mig då jag är klar. Men allt skräpet fick åka ner i väskan igen. Kanske rotar jag lite i den om tio år igen, då jag vill vara lite nostalgisk. Undrar vilka historier den berättar då.
PS. Min niovoltstransformator tycks ha seglat ifrån mig in i historiens dunkla dimmor nån gång under resan. Kanske ses vi ännu, nån dag då jag orkar söka riktigt noga. Om inte, tack för lång och trogen tjänst.
Håj hej!
Dags att utgjuta några innerligt innerliga tankar över den virtuella världen igen. Kan man säga så?
Jag kan nog.
Studierna har satt igång igen i hela sin obarmhärtighet. Om det tidigare var kämpigt att studera så är det nu rentav tungt. Men jag skall kämpa mig till en kand. examen. Sen ska jag utvärdera situationen igen. Analys 1 på gång (igen…). elektromagnetismen och lite annat smått och gott borde tentas bort. Usch. Dessutom borde jag börja på med kanduppsatsen.
Under de tre veckor studierna ren har hunnit pågå har jag ännu inte varit uppe på fysik-insten en enda gång. Undrar om den finns kvar. Kan man vara säker på att en plats existerar, ifall ingen ser den? Existerar platser över huvudtaget? Alltså vad är rent definitionsmässigt en plats?
Jag har problem med nattsömnen, därav dessa lösryckta och otyglade tankar.
Hipp håpp hej svej!
Ps. Vi har varit i Storbritannien! Mer om det en annan gång.
Vi tar en dag på stranden…
…sjöng någon, kanske Tomas Ledin.
Så då gjorde vi det då. Efter ett par timmar på jobb fick det räcka. Resten av dagen blev det sommarstuga, fisksoppa, vattenkrig och simning tillsammans med delar av familjen (vi börjar vara så pass många och utspridda att det är allt mer sällan vi lyckas samla alla på ett ställe). Efter mycken planering lyckades jag hälla ett par liter kallt vatten i nacken på min broder och kriget var ett faktum. Senare bildade även pappa en egen frontlinje. Det stora kriget mot pappa urartade dock i rena kärnvapenkriget; båda parter stod vid strandkanten och öste vatten över varann med en hink. Annat var det i kriget mot brodern, där användes listiga strategier, hinkar gömda på bastutaket samt vattenslang.
Ibland måste man helt enkelt ta fram barnasinnet.
Trevlig sommar allihop!
Länge sen jag skrivit sist. Mycket har hänt sedan dess. Vi befinner oss nu i Kokkola (Karleby, eller Gamlakarleby som vissa ännu kallar det, trots att det namnet avskaffades i och med kommunsammanslagning på sjuttiotalet). Dagarna flyter i jämn takt med jobb, sömn, kompisumgänge etc.
Några höjdpunkter hittills:
1) Jerusalem på Pörkenäs. Efter förra sommarens inhiberade Jerusalem-konsert blev det äntligen av att se detta legendariska band. För mig som lyssnat på Jerusalem sedan 13 års ålder var det otänkbart att inte fara dit. Kryss på listan över saker att göra innan man dör. Förutom att det var en upplevelse att se en av mina stora musikaliska förebilder, så var det en riktigt bra konsert. Ganska långt spelades de låtar jag tänkt mig, men visst fanns det överaskningar, så som ”loves You more” och ”Sorgnas parad”.
2) Mamma 50 år. Garden party med dans på vår gård. Kul att spela. Hoppas grannarna gillade det lika mycket. Vi fick till och med se en litet gästspel av Laivaston Monnit som råkade ha vägarna förbi.
3) Sömnbrist. Jo verkligen. På sommaren är det faktiskt kul att ibland se hur lite man kan sova. Speciellt då man jobbar. Har klarat mig genom flera potentiella somna-på-jobbet-dagar. Fast egentligen är det ju inte sömnbristen som är det roliga, utan orsaken till den: Sena kvällar med kompisar utan bekymmer över morgondagen. Morgondagen kommer ju ändå oberoende om man bekymrar sig över den eller inte. Och skulle den låta bli att komma så är det ju inte heller så farligt.
Så njut av sommaren! Det går bäst barfota, har jag märkt.
I väntan på bättre tider
Glad påsk!
Bättre sent som alltid.
Mitt första blogginlägg handlade om mjödtillverkning. Och nu är det dags igen. Denna gång skall jag experimentera med att tillsätta lite rågmalt.
En liten tävling
Starta från denna sida. Försök att klicka dig till riksdagens hemsida eduskunta.fi på så få klick som möjligt. Bland alla som deltar utlottas en begagnad biobiljett.
Vattentorn
Det flammade upp en liten debatt om Nykarleby vattentorn efter att jag påstått att en ful mikrofon liknade vattentornet i Nykarleby. Märkväl att jag inte direkt skrev att Nykarleby vattentorn är fult. Därmed inte sagt att jag inte tycker det.
Några exempel på vattentorn:
Snyggt Vattentorn.
Inget att klaga på här. Gamla vattentorn är överlag snygga.
Huruvida detta torn är snyggt överlämnar jag åt er debattörer att fundera på. Jämför dock med detta objekt:
Jag tycker det finns en viss likhet.
Avslutningsvis, ett extremt fult vattentorn:
Usch fy!
Rocket Science
I filmer och engelskspråkiga sammanhang överlag brukar man ofta höra uttrycket ”This isn’t rocket science”. Vanligtvis handlar det då om att nån tycker att något är svårare än det egentligen är. Det ironiska är att jag försöker göra några räkneövningsuppgifter i astrofysik (så nära rocket science man kommer?) och det verkar svårare än vad det egentligen är. Vad kan man säga? Heja heja Wernher Von Braun och hans rymdhjul.
PS. Upptäckte just att rocket också kan betyda senapskål. Kål, inte skål.
Skål!
Nya tag, nya baciller.
Snuva. Astrofysik. Elektromagnetism. Kandidatuppsats. Inspelningsprojekt. Det är vad jag sysslar med just nu, i korthet. Då var det avklarat, över till mer osammanhängande grejer.
Idag hände en osannolik händelse. Jag fick tag på en kursbok fastän kursen redan har startat. Vanligtvis brukar jag komma ihåg att kursböcker som fenomen existerar först då jag anländer till den första föreläsningen och alla plockar fram sina böcker som de köpt eller lånat från kursbibban. Igår började cum laude-kursen i elektromagnetism. Redan i Januari tänkte jag på saken och lovade mig själv att i god tid före kursstarten besöka kursbibban för att lägga vantarna på ett exemplar av kursboken. Men sen hände något som händer ofta, rent av kontinuerligt, jag glömde bort saken. Igår började som sagt kursen och jag var säker på att alla böcker skulle vara reserverade. Döm om min förvåning då jag idag hittade ett skrynkligt exemplar i hyllan. Hur är detta möjligt? En möjlig förklaring är att böckerna är slut först då jag kommer på den första föreläsningen. Igår var jag nämligen sjuk. Idag skall jag gå på den för mig första föreläsningen. Och alla kursböckerna på kursbibban är nu utlånade.
Mitt veckoslut präglades av elektroniska experiment. En gammal mikrofon, som härstammar från Sköna Hästens numera utspridda rekvisita, har slutligen gett upp. Mikrofonen är gammal och ful och liknar Nykarleby vattentorn. Men en gång i tiden har den varit en hyfsat bra mikrofon, och jag tänkte att det finns säkert något som går att ta tillvara innuti den. Jag började öppna den och försiktigt dissekera dess inre vitala delar. Sedan övergick jag till att lite mindre försiktigt försöka få ut de väl gömda kretsarna. För att sedan övergå till att brutalt med hammare banka in en nagelsax för att demolera en plastbit som gömde balanseringskretsen som jag så intensivt ville åt. Japanerna på Audio-Technica ville tydligen inte att det skulle vara enkelt att återanvända de små komponenter som de med stor precision och nitiskhet gömt i sin fula men välljudande skapelse. För skojs skull öppnade jag också ett par gamla fickradio-miniräknar-prylar, i hopp om att hitta en liten högtalare som man skulle kunna använda som nytt membran i mikrofonen. Jag hittade två, den ena lät bajs, och den andra råkade jag söndra i misstag. Så jag tog spolen och magneten från den och gjorde ett nytt membran av en muffinsform och snabblim. Det funkade, men lät också bajs. Så tillsvidare är mikrofonprojektet på hälft. Om någon har ett litet högtalarelement, gärna med hög impedans, så hör av er. Det som däremot gick bra var att jag hittade ett litet piezo-element i en miniräknare. Ett piezoelement är en kristall som då den utsätts för tryckförändringar åstadkommer en liten polarisering i kristallstrukturen, dvs man får ut en liten spänning ur den. Dessa används bl.a. som diskantelement i billiga högtalare, då de pga fysikens vackra symmetri också fungerar omvänt, dvs de börjar vibrera då man leder en växelström genom dem. Men de används också som mikrofoner i akustiska gitarrer pga de är väldigt okänsliga för akustisk rundgång. Så jag planterade in piezoelementet under stallet på en av mina elgitarrer, i hopp om att få ett lite mer akustiskt ljud ur den. Tekniskt sett så funkar det, men pga piezoelementets höga impedans så låter det inte så bra ännu att koppla in i en vanlig förstärkare. Skall dock i något skede svänga ihop en liten bufferförförstärkare, så borde det bli bättre.
PS. Jag har ännu inte lagt vantarna på boken. Jag sitter i bibliotekets läsesal, boken ligger på bordet och vantarna ligger bredvid den. Men den ena vanten vidrör boken.
