Kom igår på att jag glömt att göra mjöd. Vi var på väg hem från påskfirandet i Kokkola, då jag på tåget insåg att jag inte hinner göra mjöd inför vappen i år. Min värld är i gungning.
Dessutom brukar det ju vara tradition att skriver ett blogginlägg om mjöden. I själva verket startade hela bloggen med ett inlägg om mjöd. I och för sig så handlar det ju om mjöd nu, men på fel sätt. Fel fel fel. Ska jag nu göra mjöd i alla fall, och få inmundiga den allt för sent, eller måste man förlita sig på att andra tillverkat tillräckligt, så att man nu slipper att köpa den så kallade mjöden som säljs i butikerna? Hjälp!
Annars känns livet bra, våren är på kommande och gräset grönskar i Åbo. Den stora frågan om framtiden börjar få ett skissartat svar så småningom. Ett svar som skulle ha tett sig omöjligt för ett år sedan och osannolikt för ett halvt år sedan. Nu känns det ganska rätt. Antagligen blir det helt rätt ännu.
Bara för att få utlopp för min besvikelse vill jag dela med mig av mitt mjödrecept, så som det brukar se ut (i stora drag):
Koka upp ca 8 liter vatten, ett paket farinsocker, ungefär lika mycket vanligt socker, samt skalet och klyftorna från 2-3 stora citroner. (Det är alltså bara det vita i citronen man ska undvika. Tvätta citronerna först för att få bort besprutningsmedel.) Släng också i nån deciliter rågmalt och några skivade päron eller motsvarande. Det behöver alltså bara koka upp så sockret smälter ordenrligt. Låt allt svalna. Häll allt i ett ämbar (hink) och tillsätt en tesked jäst. Häll i en öl (0,5 l), gärna mörk stout, typ Guinness eller Murphy’s. Låt jäsa ungefär ett dygn eller två. Sila bort fruktbitarna och rågmalten. Jag tycker inte att det är så noga med att få mjöden jätteklar, lite grumligt får det vara. Häll upp på (rena) flaskor, bäst funkar 1,5 liters flaskor, jag brukar tvätta flaskorna med kokhett vatten för att ta livet av vilda varelser (främst jästsvamp) som annars kan finnas i dem. Gärna plastflaskor, det finns en viss explosionsrisk, hellre bara klet i skåpet än glassplitter OCH klet. Limsaflaskor håller för rätt så högt tryck. Släng i några russin i varje flaska och lagra hela köret i kylskåp, minst en vecka. Ofta blir smaken ännu bättre efter två veckor, och ännu efter en månad har mjöden kunna konstateras vara riktigt god. Hittills har jag inte lyckats spara mjöd längre än så, ty det är nam nam.
Som ni märker så är jag inte så noga med mängder och proportioner, det är en del av tjusningen att det blir lite olika varje gång. Istället för päron funkar säkert andra söta frukter. Över huvudtaget funkar det utan malt och päron, bara fantasin sätter gränser.
Det bör kanske ännu nämnas att mjöden antagligen får en viss alkoholhalt, men inte mer än kotikalja eller liknande, dvs kanske 1-2, max 3 volymprocent, varierar lite från flaska till flaska.
Nu blev jag sugen på mjöd. Kanske jag skall ta mig i kragen, sluta gråta och gå och handla ingredienser istället. Glada Vappen och sånt, ifall jag inte skriver mer före helgen!
