Arkiv för Inget särskilt men ändå allt
Håj hej!
Dags att utgjuta några innerligt innerliga tankar över den virtuella världen igen. Kan man säga så?
Jag kan nog.
Studierna har satt igång igen i hela sin obarmhärtighet. Om det tidigare var kämpigt att studera så är det nu rentav tungt. Men jag skall kämpa mig till en kand. examen. Sen ska jag utvärdera situationen igen. Analys 1 på gång (igen…). elektromagnetismen och lite annat smått och gott borde tentas bort. Usch. Dessutom borde jag börja på med kanduppsatsen.
Under de tre veckor studierna ren har hunnit pågå har jag ännu inte varit uppe på fysik-insten en enda gång. Undrar om den finns kvar. Kan man vara säker på att en plats existerar, ifall ingen ser den? Existerar platser över huvudtaget? Alltså vad är rent definitionsmässigt en plats?
Jag har problem med nattsömnen, därav dessa lösryckta och otyglade tankar.
Hipp håpp hej svej!
Ps. Vi har varit i Storbritannien! Mer om det en annan gång.
Trevlig sommar allihop!
Länge sen jag skrivit sist. Mycket har hänt sedan dess. Vi befinner oss nu i Kokkola (Karleby, eller Gamlakarleby som vissa ännu kallar det, trots att det namnet avskaffades i och med kommunsammanslagning på sjuttiotalet). Dagarna flyter i jämn takt med jobb, sömn, kompisumgänge etc.
Några höjdpunkter hittills:
1) Jerusalem på Pörkenäs. Efter förra sommarens inhiberade Jerusalem-konsert blev det äntligen av att se detta legendariska band. För mig som lyssnat på Jerusalem sedan 13 års ålder var det otänkbart att inte fara dit. Kryss på listan över saker att göra innan man dör. Förutom att det var en upplevelse att se en av mina stora musikaliska förebilder, så var det en riktigt bra konsert. Ganska långt spelades de låtar jag tänkt mig, men visst fanns det överaskningar, så som ”loves You more” och ”Sorgnas parad”.
2) Mamma 50 år. Garden party med dans på vår gård. Kul att spela. Hoppas grannarna gillade det lika mycket. Vi fick till och med se en litet gästspel av Laivaston Monnit som råkade ha vägarna förbi.
3) Sömnbrist. Jo verkligen. På sommaren är det faktiskt kul att ibland se hur lite man kan sova. Speciellt då man jobbar. Har klarat mig genom flera potentiella somna-på-jobbet-dagar. Fast egentligen är det ju inte sömnbristen som är det roliga, utan orsaken till den: Sena kvällar med kompisar utan bekymmer över morgondagen. Morgondagen kommer ju ändå oberoende om man bekymrar sig över den eller inte. Och skulle den låta bli att komma så är det ju inte heller så farligt.
Så njut av sommaren! Det går bäst barfota, har jag märkt.
The potato killed my kruksallad
Har experimenterat med odling i köksföstret. Det hela började snällt med en basilikaplanta. Så köpte vi en kruksallad som inte genast blev uppäten helt, så jag stoppade ner den i krukan, och bra blev det. Basilikan och salladen levde i endräkt och harmoni sida vid sida. Så en dag kom det en nykomling till kruklandet. En liten oskyldig potatis som hade börjat få små grön-lila utväxter. Ner i krukan med den och allt blir bra tänkte jag. Men nej. Den lilla oskyldiga potatisen ville inte dela kruka med salladen. Brutalt tog den livet av den oskyldiga salladen. Stack ner sina rötter bland salladens och kvävde den totalt. Den växte sig en halv meter hög bara för att visa salladen att den är lite bättre, lite fräckare, lite livskraftigare. Nu börjar salladen vara så pass slokande att det blir dags att plocka bort vad som är kvar av den. Slutsats: lita inte på en potatis. Den ser snäll och liten ut, men så fort tillfälle ges tvekar den inte att döda för att öka sitt egna revir.
Nåja, så mycket om krukväxter. Vi fick våra labbrapporter godkända! Vem hade trott det? Tydligen inte jag, för inatt drömde jag att vi hade missat ett helt avsnitt i termofysik-laborationen och blev skickade till labbet för lite restutförande…
Nu ska det städas grundligt. Har planer på att såväl ugnen, köksfläktens filter som kylskåpet skall få sig en omgång. Få se hur långt krafterna och inspirationen räcker.
PS. Basilikan klarade sig.
Självmedvetenhet – Dess olika dimensioner
Anatomi. På tyska!
Har läst lite (med betoning på lite) utvecklingspsykologi på sistone, och således konfronterats med självmedvetenheten. Wow, vilket ord… Nåja. Sent en kväll upptäckte jag en dimension av självmedvetenhet som Piget och gänget missade. Då man skiljer mellan det medvetna miget och det omedvetna jaget missar man helt den tredje dimensionen: att vara medveten om sina egna inälvor.
Vadå?
Ja, det funderar jag också… Men då sent på kvällen slog det mig att jag faktiskt har en lever, mjälte, njurar och hela köret. Alla är medvetna om sina lungor, för dem känner man av då man andas, hostar, kräks, springer Cooper-test mm. Jag har till och med sett röntgenbilder av mina lungor, så jag kan vara ganska säker på att de finns. Hjärtat likaså förnimmer man allt som oftast, t.ex. vid muntliga föredrag i skolan eller bilskolans körprov. Urinblåsan vet ni alla att man också känner. Men hur ofta känner man av sin lever? Aldrig. Den bara finns där, jobbar på för din hälsas skull, outtröttligt och utan att nånsin få ett enda tack. Så idag tycker jag att vi kan fira en var-snäll-mot-din-lever-dag. Att göra något snällt mot sin lever är i och för sig lite knepigt. Men man kan ju alltid fira levern på något annat sätt. Ät leverlåda t.ex.
Tanken på att jag har alla dessa inälvor var i klass med vad Arkimedes upplevde i badkaret då den först slog mig (tanken, inte badkaret). Jag kände en viss eufori över att få dela med mig av denna stora upptäckt, och över att få sprida denna upplysning bland människosläktet. JAG HAR EN LEVER!
På natten drömde jag att jag försökte förklara min fantastiska upptäckt för olika människor. Ingen reagerade med samma eufori som jag. När jag vaknade på morgonen och tänkte igenom saken förstod jag varför. Men trots risken att bli betraktad som allmänt konstig tänker jag ändå dela med mig av min upptäckt för er.
(ni kanske undrar över vilka tankebanor som ledde mig fram till min stora eureka-upplevelse. men det tänker jag inte berätta. så pass mycket kan jag säga att jag befann mig på toaletten då tanken slog mig. min egen tanke alltså, inte wc-byttans tank)
Grattis Nina som fyller år idag!
Jullovet – En studie i slapphet.
Hmm, var ska man börja då?
Jullovet i år präglades av filmer. Både i julklappsväg och då det gäller användningen av ledig tid. En kort överblick:
- Mamma Mia: Lösryckt story som i sig skulle ta ca 18 minuter att berätta i vanligt filmspråk, och då skulle den ändå inte vara bra. Att basera en film på låtar som inte skrivits för att passa ihop tematiskt är dömt att misslyckas. Men gillar man ABBA så kanske man inte bryr sig.
- Mission Imposssible 1: Ethans kompisar har slarvat bort en halv lista med namn på Ethans kompisar. Ethan och hans vänner måste stjäla listan av sig själva. Legendarisk scen där Ethan hänger i rep och försöker undvika att svettas.
- Mission Impossible 2: Rysk vetenskapsman uppfinner ett virus som är jättefarligt. Fel människor får tag på viruset. Alla elaka människor vill komma över injektionspistolerna (Ja, viruset finns faktiskt i pistoler som man skjuter sig själv i armen med). Ethan kör motorcykel genom eld så håret fladdrar. Allt blir bra till slut.
- Mission Impossible 3: Nu börjar det faktiskt bli lite tjatigt. Ethans kompisar dör som vanligt i en av de inedande scenerna. Ethan jagar kanintass i Kina. Dumma gubben dör i slutet och allt är bra igen.
- Lucky Number Slevin: En film där människor dör till höger och vänster, samt även i mitten. Oförutsägbar och på det sättet lyckad, men våldsamma filmer är alltid lite jobbiga.
- Catch Me If You Can: En må-bra-och-äta-godis-film. Frank lurar folk och tjänar pengar.
- The Hitchhiker’s Guide To The Galaxy: En perfekt film att se i ett stort sällskap sent på kvällen. Får pris för den bästa repliken någonsin, samtliga kategorier: ”Ford, I think I’m a sofa”, ”Yeah, I know how You feel…”
- Don Quixote: För att beskriva denna film citerar jag min syster Maja: ”Man skulle ha kunnat sova två timmar i mitten utan att missa nåt”
- Step Up: Likgiltig kille kan dansa men bryr sig inte. Han förstör en skola men bryr sig inte. Träffar konstnärlig flicka men bryr sig inte. Inte först i alla fall. Alla blir kära och dansar.
- The Family Stone: Pryd kvinna träffar inåtvänd familj. Ingen gillar henne utom fel son. Alla gifter sig till slut.
- Mean Girls: Jag tänker inte beskriva handlingen. Skäms redan så mycket bara för att medge att jag sett den.
- Blues Brothers: En film utan vettig handling. Lite som Mamma Mia men mindre ambitiös och mycket mer frisläppt. Mycket mer bilar som krockar också. Fantastisk scen där nazisterna faller i en bil.
Har inte märkt förrän nu att man kan skriva med olika färger. Oanvändbart förvisso, men ändå. Man kan infoga grekiska bokstäver också. Ganska onödigt i en blogg men oumbärligt om man skall skriva in matematiska/fysikaliska formler, där dessa tecken figurerar allt som oftast. T.ex: λ = v / ν Bara så ni vet.
Borde jag berätta mer om jullovet? I början av lovet jobbade jag en del, så egentligen började mitt jullov först på jul annandag. Efter det har vi nu mest gjort inget alls. Yrat omkring med kompisar, ätit mer än man trodde var möjligt. Grannfrun på pekade att jag lagt på hullet lite, och en annan bekant ansåg att Maja är lite rundare i ansiktet än Laura. Så jag och Maja grundade en tjockis-klubb, vars främsta syfte är att samla sina medlemmar för att tycka synd om sig själva, samt att tröstäta godis. Sara försökte förgäves ansöka om medlemskap, men ansökan avslogs eftersom ingen tillräckligt utomstående på pekat att hon är tjock. Lite selektivitet ska det väl få finnas. På nyår lyssnade vi på de nya skorna och betraktade fyrverkeriet på torget. Staden hade satsat lite extra på spektaklet i år då man vid årsskiftet fick några tusen nya invånare. Det handlar alltså inte om att det skulle ha fötts så många barn på nyårsnatten, så produktiva är inte Kokkolaborna, utan om att de tre grannkommunerna Kelviå, Lochteå och Ullava anslöts till staden. Välkomna! Nu kan man då stoltsera med att komma från den kommun i Finland där det produceras mest mjölk. Alltid nånting.
Nåja, det skulle finnas mycket mer att säga om jullovet, men nån måtta med allt. Som avslutning kan jag berätta att jag inte riktigt orkade rakade mig under hela jultiden. Det var kanske inte en så bra idé. Visst är det jobbigt att raka sig, men nog blir man lite väl lurvig om man låter bli. Det bästa vore kanske en kompromiss, halvskägg:
Ps. Min Pappa var i TV igår, ni såg väl alla på Kymmenen Uuutiset?
Arma dagar och analogelektronik.
I något skede tröttnar man på att räkna utgångsresistanser för förstärkarsteg. Det skedet är nu. Men det är lärorikt. Har suttit och skrivit om operationsförstärkare och deras funktioner. Börjar förstå hur de funkar till och med, eller åtminstone deras användning. Allt tycks handla om återkoppling, invertering och jordning. På söndag skall hela klabbet lämnas in, sen får man kanske frid i själen och i hjärnan.
Ambivalens.
Fint ord, va? Dessutom beskriver det väldigt väl mitt förhållande till min levnadssituation just nu, och i första hand då mina studier. Vad ska det bli av mina ibland stapplande försök att förstå mig på naturens mysterier. Och den där arma matematiken… De e ju så man får nå fel, som Anita sku ha sagt.
Alternativen är ganska oklara. Ett alternativ är att studera så hårt man orkar tills man blir klar eller bränner ut sig. Ett annat alternativ i detta skede skulle vara att ta ledigt nästa läsår, göra inledande praktiken i Vasa i Augusti och sedan något helt annat under resten av året. Men vad? Enklast skulle det vara om någon bara skulle bestämma och medddela mig hur jag ska göra. Kanske man kunde tillsätta en arbetsgrupp som utreder saken. Någon som vill vara ordförande?
Richard Wright har dött. För alla er som inte kände till honom, så kan jag meddela att han spelade keyboard i Pink Floyd. Han medverkade på alla album förutom the Final Cut. Det är svårt att veta hur man skall förhålla sig till situationen när en person som man inte personligen har haft något att göra med, men ändå sett upp till, har gått bort. Helt oberörd kan man ju ändå inte vara. En sak är säker, världen har mist en stor musikalisk influens. Dessutom innebar hans bortgång antagligen ett definitivt slut på Pink Floyd. Lyssnade idag till Wish You Were Here-albumet, och kunde än en gång konstatera, att bättre musik har inte gjorts. Och piano-introt till the Great Gig in the Sky hör fortfarande till de stycken jag spelar då jag tror att ingen lyssnar.
Svårt att sova… Borde somna nu, så jag över huvudtaget hinner före jag skall stiga upp. Få se hur det går.
Tråkigt på jobbet..?
Inget att göra på jobbet? Här är räddningen…
Tips 1:
Städa. Alla arbetsplatser behöver städas. Bättre för ofta än för sällan. Ordna upp i alla de där skrubbarna som är fulla med saker som aldrig används. Kasta bort alla de där sakerna som någon sparat bara för att han/hon inte vet varifrån de kommer, och som aldrig någonsin mer kommer att användas. T.ex. gamla trasor i städskrubben, proglamblad från en konsert sommaren 2002, gamla snörstumpar. etc.
Tips 2:
Byt ut trasiga lampor. Funkar kanske inte på alla arbetsplatser, men jobbar man på ett ställe med ca 150 lampor så finns det nog alltid en eller två som har gett upp.
Tips 3:
Konstruera en oskillator. Dvs en mekanisk uppställning med en oskillerande (svängande) massa. Skarva ihop några gummiband till två längre sådana (30-40 cm). Fäst dessa vid skrivbordskanten med ca 40 cm mellan fästpunkterna. Fäst en vikt ( ~300 g) i snörena så att de bildar ett V. Vad som helst kan användas som vikt, huvudsaken är att föremålet inte är för stort och att massan inte är för liten. Kolla att vikten kan svänga fritt, dvs att den inte krockar i någonting. Nu börjar det roliga. Ta tag i gummibanden ett par centimeter under bordskanten och rör fingrarna upp och ner. Gör man det riktigt långsamt händer ingenting. Gör man det riktigt snabbt händer heller ingenting. Men om man börjar långsamt och sedan ökar hastigheten på svängningarna ( = frekvensen) så kommer man att hitta en viss frekvens då vikten kommer att börja hoppa upp och ner som en galning. Det intressanta är att vikten kan röra sig kanske 30 cm i höjdled, fastän fingrarna bara rör sig en eller två cm.
Tips 4:
Betrakta dina fingrar. Mina vänsterhandsfingrar är lite kortare än de på högerhanden. Hur är det med dina?
Alla dessa tips är testade och fungerar i praktiken. Inget hindrar en från att göra allt detta där hemma, ifall man råkar ha semester eller annars bara har tråkigt.
Jag gjorde en liten tillbakablick över tidigare bloggar och konstaterade att jag de senaste veckorna bara skrivit om några få saker: Hosta, Jobb och Fotboll. Detta blir sista gången jag nämner hostan och fotbollen, jag lovar! Hostan är nästan borta. Det som tidigare lät som om lungorna försökte förklara sig självständiga och lämna kroppen har nu decimerats till några ynkliga småfjolliga kraxanden. Tar ännu medicin, men räknar med att kunna sluta med det snart. Så fotbollen. Efter en ynka träning för min del i vår, tidigt i maj då knappt en tiondel av gänget vågade sig ut på plan, så var det nu dags att visa var skåpet skall stå. Vi hade i år delat upp oss i två lag, eftresom vi inte precis led av spelarbrist. Efter många år av semifinalsförluster och en andraplats var det dags för KIF att ta sig till final. Mot … just det, KIF. Vi mötte vårt andra lag i finalen, men förlorade dessvärre med 1-0, efter ett snyggt mål av Leon. Men det unnar jag dem, känns som en seger i alla fall. Till tonerna av Diridiri, Halleluja tågade vi hand i hand in på planen, för att konstatera att alla åkte hem just då matchen skulle börja. Ingen var desto mera intresserad av att se två Kokkola-gäng, som egentligen var bara ett Kokkola-gäng, spela mot varandra…
Bonustips för tråkiga arbetsdagar: Logga in på msn. Enough said.
Bad hair day, worse hair day, totally-out-of-this-world- freaked-out-freewheeling hair day
Mitt hår i morse hamnar i den sista kategorin. Det roliga med att bada bastu på kvällen och somna med vått hår är frisyren nästa dag. Själv störs jag inte av att tävla med Röllipeikko, man drar på sig en mössa så är allt bra. Dessutom brukar Nina bli ganska road av mina explosionsfrisyrer, man skulle nästan kunna tala om ett familjenöje.
På lördag skall vi fira vår uppnådda ålder och vishet, jag och min vän Erik. Vi tänkte börja på där kring fem. Platsen blir det Tiainenska hemmet på Tjalibacka. Om du inte är upptagen så kom dit!
Min förkylning börjar bli bra, har fått hostmedicin och hostar nu endast sporadiskt. Kanske det blir fotboll ändå. Hoppas på uppehåll i Esse. Dock har det ju nog inträffat förr att nightfighten regnat bort fler än en gång. Antagligen blir den av först i Augusti, och så förlorar vi mot PoFF i semifinalen. Så brukar det gå. Värst var det nog ändå den gången de gjorde mål på inkast. Alltså direkt från kastet in i mål. Och så föll vi ut. Stekt domare, anyone..? Nåja, kanske man borde försöka komma över det snart, det är ju trots allt några år sen.
Jag har ledigt veckoslut. Skönt.
