Arkiv för Resor
Håj hej!
Dags att utgjuta några innerligt innerliga tankar över den virtuella världen igen. Kan man säga så?
Jag kan nog.
Studierna har satt igång igen i hela sin obarmhärtighet. Om det tidigare var kämpigt att studera så är det nu rentav tungt. Men jag skall kämpa mig till en kand. examen. Sen ska jag utvärdera situationen igen. Analys 1 på gång (igen…). elektromagnetismen och lite annat smått och gott borde tentas bort. Usch. Dessutom borde jag börja på med kanduppsatsen.
Under de tre veckor studierna ren har hunnit pågå har jag ännu inte varit uppe på fysik-insten en enda gång. Undrar om den finns kvar. Kan man vara säker på att en plats existerar, ifall ingen ser den? Existerar platser över huvudtaget? Alltså vad är rent definitionsmässigt en plats?
Jag har problem med nattsömnen, därav dessa lösryckta och otyglade tankar.
Hipp håpp hej svej!
Ps. Vi har varit i Storbritannien! Mer om det en annan gång.
Jullovet – En studie i slapphet.
Hmm, var ska man börja då?
Jullovet i år präglades av filmer. Både i julklappsväg och då det gäller användningen av ledig tid. En kort överblick:
- Mamma Mia: Lösryckt story som i sig skulle ta ca 18 minuter att berätta i vanligt filmspråk, och då skulle den ändå inte vara bra. Att basera en film på låtar som inte skrivits för att passa ihop tematiskt är dömt att misslyckas. Men gillar man ABBA så kanske man inte bryr sig.
- Mission Imposssible 1: Ethans kompisar har slarvat bort en halv lista med namn på Ethans kompisar. Ethan och hans vänner måste stjäla listan av sig själva. Legendarisk scen där Ethan hänger i rep och försöker undvika att svettas.
- Mission Impossible 2: Rysk vetenskapsman uppfinner ett virus som är jättefarligt. Fel människor får tag på viruset. Alla elaka människor vill komma över injektionspistolerna (Ja, viruset finns faktiskt i pistoler som man skjuter sig själv i armen med). Ethan kör motorcykel genom eld så håret fladdrar. Allt blir bra till slut.
- Mission Impossible 3: Nu börjar det faktiskt bli lite tjatigt. Ethans kompisar dör som vanligt i en av de inedande scenerna. Ethan jagar kanintass i Kina. Dumma gubben dör i slutet och allt är bra igen.
- Lucky Number Slevin: En film där människor dör till höger och vänster, samt även i mitten. Oförutsägbar och på det sättet lyckad, men våldsamma filmer är alltid lite jobbiga.
- Catch Me If You Can: En må-bra-och-äta-godis-film. Frank lurar folk och tjänar pengar.
- The Hitchhiker’s Guide To The Galaxy: En perfekt film att se i ett stort sällskap sent på kvällen. Får pris för den bästa repliken någonsin, samtliga kategorier: ”Ford, I think I’m a sofa”, ”Yeah, I know how You feel…”
- Don Quixote: För att beskriva denna film citerar jag min syster Maja: ”Man skulle ha kunnat sova två timmar i mitten utan att missa nåt”
- Step Up: Likgiltig kille kan dansa men bryr sig inte. Han förstör en skola men bryr sig inte. Träffar konstnärlig flicka men bryr sig inte. Inte först i alla fall. Alla blir kära och dansar.
- The Family Stone: Pryd kvinna träffar inåtvänd familj. Ingen gillar henne utom fel son. Alla gifter sig till slut.
- Mean Girls: Jag tänker inte beskriva handlingen. Skäms redan så mycket bara för att medge att jag sett den.
- Blues Brothers: En film utan vettig handling. Lite som Mamma Mia men mindre ambitiös och mycket mer frisläppt. Mycket mer bilar som krockar också. Fantastisk scen där nazisterna faller i en bil.
Har inte märkt förrän nu att man kan skriva med olika färger. Oanvändbart förvisso, men ändå. Man kan infoga grekiska bokstäver också. Ganska onödigt i en blogg men oumbärligt om man skall skriva in matematiska/fysikaliska formler, där dessa tecken figurerar allt som oftast. T.ex: λ = v / ν Bara så ni vet.
Borde jag berätta mer om jullovet? I början av lovet jobbade jag en del, så egentligen började mitt jullov först på jul annandag. Efter det har vi nu mest gjort inget alls. Yrat omkring med kompisar, ätit mer än man trodde var möjligt. Grannfrun på pekade att jag lagt på hullet lite, och en annan bekant ansåg att Maja är lite rundare i ansiktet än Laura. Så jag och Maja grundade en tjockis-klubb, vars främsta syfte är att samla sina medlemmar för att tycka synd om sig själva, samt att tröstäta godis. Sara försökte förgäves ansöka om medlemskap, men ansökan avslogs eftersom ingen tillräckligt utomstående på pekat att hon är tjock. Lite selektivitet ska det väl få finnas. På nyår lyssnade vi på de nya skorna och betraktade fyrverkeriet på torget. Staden hade satsat lite extra på spektaklet i år då man vid årsskiftet fick några tusen nya invånare. Det handlar alltså inte om att det skulle ha fötts så många barn på nyårsnatten, så produktiva är inte Kokkolaborna, utan om att de tre grannkommunerna Kelviå, Lochteå och Ullava anslöts till staden. Välkomna! Nu kan man då stoltsera med att komma från den kommun i Finland där det produceras mest mjölk. Alltid nånting.
Nåja, det skulle finnas mycket mer att säga om jullovet, men nån måtta med allt. Som avslutning kan jag berätta att jag inte riktigt orkade rakade mig under hela jultiden. Det var kanske inte en så bra idé. Visst är det jobbigt att raka sig, men nog blir man lite väl lurvig om man låter bli. Det bästa vore kanske en kompromiss, halvskägg:
Ps. Min Pappa var i TV igår, ni såg väl alla på Kymmenen Uuutiset?
Lålby lol.
Jag tycker det är lustigt att det finns ett ställe som heter Lålby.
För att ta saker i bakvänd kronologisk ordning så kan jag berätta att vi stannade där på vägen hem från Stockholm.
Stockholm ja. Det var en upplevelse det. Fem dygn tog hela resan. Men det var fem välspenderade dygn. Resan ner till Åbo fick fungera som förberedelse för färden ner som snart borde bli av. Våra vänner som studerar i Vasa förundrade sig över att vi som håller till i Åbo över huvudtaget orkar komma hem till Kokkola. Nån uttryckte sin besvikelse över både att Åbo var fult och att Åbo slott var litet och fjuttigt. Till Åbos försvar skall nämnas att vi bara körde genom förorter och hamnområdet, och att vi bara såg en liten del av slottet från bussen. Jag tycker fortfarande att såväl som slottet som staden är vackra. Man måste bara se dem från rätt håll. Båtresan var ungefär som den brukar. Hård vind gjorde det hela lite gungigt. Denna gång var jag inte fullt lika trött då resan började som vid senaste Gospelfestival, men denna gång kom jag inte heller direkt från en tiodagars stridsövning i Östra Finlands urskogar.
Själva vistelsen i Stockholm var kall och lite, men bara lite, regnig. Vi övernattade i Tibble kyrka i Täby, åt en massa kebab, pizza, McDonaldsmat etc. på diverse ställen i staden (Kändes som en befrielse att få äta potatismos, köttbullar och lingonsylt på båten på vägen hem), sjöng tills stämbanden fick Burnout, gick lite i butiker och trivdes i största allmänhet. Köpte hem en liten souvenir som jag döpt till Gunvor. Eller egentligen hette nog nog nästan så redan i butiken.
Själva festivalen var i år utspridd på fyra dagar. Programmet var lite mindre intensivt än tidigare år, vilket gjorde att man orkade bättre. Man hade också satsat lite mindre på masschoir-övningarna, vilket inte var odelat positivt, kändes som om man inte riktigt kunde alla sånger då det var konsertdags. Konserten på Sergels torg var ett praktexempel på detta. Till att börja med kom vi lite sent, så vi hamnade på sista raden. Då man inte satsat stort på PA-anläggningen så var det lite knepigt att höra kompet och solisterna. Jag som stod högst uppe hörde mer ljud från gatan bakom mig än från kören. Intressant i sammanhanget är att man till alla konserter, även den på torget, släpat dit en fullstor Hammond-orgel med tillhörande Leslie-kabinett. Om man nu en gång orkar släpa dit så pass tunga instrument, så är det väl inte för mycket krävt att man skulle ta med ett par högtalare som monitorer åt kören. Grr…
Festivalens absoluta höjdpunkt var jubileumskonserten i Filadelfiakyrkan. Bra sånger av kören varvades väl avvägt med gästartister. Efter två timmar av högljudda körer och superenergiska amerikanska sångare tog ändå Per-Erik Hallin hem showen. Med lågmäld sång, dynamiskt pianospel och en gästartist på tvåsträngad traditionell kinesisk violin var han, åtminstone enligt mig, konsertens höjdpunkt. Så nu har jag stått på samma scen som en man som spelat med Elvis.
På söndagen avsluatde vi festivalen med en friluftsgospelgudstjänst i Rålambshovsparken. Lite regn störde inte oss. Inte heller bristen på herrtoaletter. Skulle finnas mycket att skriva om fördelningen av dam- och herrtoaletter på festivalen, men det får förbli oskrivet. Säger bara en sak: är fyra bajamajor på några hundra män för mycket begärt? Tydligen.
Söndagseftermiddagen tillbringade vi ute på stan i stockholm. Vi satt på kafé och skrev ett osedligt vykort åt Emil, köpte kvalitetslitteratur i form av ett Assar-album i Akademibokhandeln, träffade män som ville sälja såväl det ena som det andra åt oss på sergels torg, åt mexikansk snabbmat, fotograferade Stockholms fulaste staty i gamla stan och försökte få sju timmar att förlöpa utan att förgås av tristess.
I hamnterminalen träffade vi His Masters Noise som också var på festivalen. Vi sjöng ett par sånger så länge vi väntade, men det skulle vi inte ha fått göra. En vakt kom fram till oss och förklarade att en annan resenär ansåg att han kände sig kränkt då vi sjöng religiösa sånger. Jaha. Vi undrade om man borde säga till på båten att vi känner oss kränkta om det spelas värdslig musik i baren.
Då kom hem på måndagen kände vi oss lite trötta. Väl hemma tänkte vi vila lite. Klockan var då halv fem på eftermiddagen. Klockan ett på natten vaknade vi och konstaterade att vi hade vilat lite, tvättade tänderna och sov till morgonen. Dryga sexton timmar sömn blev det. Aaahh…
Skogen och sånt.
Jaha jaha. Nu bör det skrivas! Ty i morgon är det för sent. Åtminstone om man ska ha en chans i tävlingen.
Den röda tråden i mitt liv den senaste veckan har varit möss, tror jag i alla fall. På nätterna hör man hur det knaprar i väggarna, på morgonen hittar man små bruna klimpar, stora som riskorn, under diskbänken. Borde skaffa ett par fällor.
Tisdag till onsdag tillbringade jag i skogen. Pojkarnas bönegrupp åkte tillsammans med lite konfirmander ut till bläckis för att skjuta varann. Paintball alltså. En kul idé, och helt trevligt att vara ute i skogen, men på något sätt känns det som om jag fått min beskärda del av att springa i skogen med gevär. Att dessutom göra det i mörkret i regn… Nej nej. Orkade med på första rundan, sen fick det bli matlagning och slöande istället. Jag trivs bra i skogen, och njuter av stillheten och lugnet man får uppleva där. Så länge alla andra var ute och sköt passade jag på att suga i mig så mycket lugn och stillhet som möjligt. Bifogar ett par bilder av den nästan översvämmade bläckisforsen, här i sagan om ringen-grön framtoning, samt en del av vår här. (Länge leve GIMP, kul att manipulera bilder!) På bläckis såg jag förresten också en mus. Den sprang 10 cm min fot då jag satt och eldade brasa.
På den sista bilden ser du lite av interiören från lägenheten vi bor i i sommar samt en av filurerna som bor där. Lite trångt är det förvisso, men för tre månader duger det nog. Till hösten kommer vi att flytta till studentbyn. Vi fick en del trädgårdsgrejer då vi firade vår födelse, jag och Erik, och nu då vi nästan blir grannar kan vi anlägga vårt planerade gemensamma trädgårdsland.
Ikväll skall vi fira Sarah och Tomas, eller egentligen deras förlovning. Ska bli skoj. Men först skall vi på körövning, måste börja nöta in lite sånger så att de sitter sen i Augusti då vi skall åka till Stockholm.
Om två veckor slutar mitt jobb. Sen är det tre veckor semester innan det börjar bli dags att åka söderut. Känns som om sommaren gått ganska fort då jag jobbat mest hela tiden. Men nu vet jag till nästa gång, att tio veckor jobb är lite väl länge ifall man bara har tre månader ledigt. Fast å andra sidan har sommaren varit så pass kall och trist, så lika bra att jobba bort den…
Då man kollar bloggstatistiken här på wordpress så ser man att antalet gånger min blogg blivit läst minskar stadigt. Ifall nuvarande trend håller i sig så förlorar jag mina sista läsare om ungefär en vecka. Fast å andra sidan så skall man inte lita blint på statistik. Frågan är bara vem man egentligen skriver blogg för; för alla läsare som är ytterst intresserade av vad som händer i ens liv, eller för ens egen skull, för att hålla ordning på sina tankar. Frågan är varför man behöver publicera det på nätet ifall det bara handlar om att ordna upp i skallen. En tredje möjlighet är att man skriver för att man (föreslagit och) gått med i en tävling… 
Nåja. Så länge som nån överhuvudtaget visar intresse för mina tankar så får jag väl snällt fortsätta skriva.
Tjipp tjipp!
Stockholm, studier och sommarlov.
Förra helgen åkte alltså jag, Nina och Rabbe till Sverige och närmare bestämt till Stockholm. Resan kan sammanfattas i ett enda ord: Fotsvettssläktingstunnelbaneköld. Ganska mycket av det vi gjorde och funderade på var hur vi skulle ta oss fram i den stora staden. Oftast var lösningen tunnelbana. Om jag skulle ha bestämt skulle vi ha promenerat mera. Det skulle ha varit betydligt kallare, långsammare och tagit mycket mer tid. Men jag gillar att gå.
På vandrarhemmet fick vi uppleva nya dimensioner av begreppet fotsvett. Det gick ganska bra då vi kom till rummet och alla tog av sig skorna. Det gick definitivt inte bra då vi kom tillbaka från köket och märkte hur det egentligen luktade. Eller för att använda det klassiska ordspråket, ”he er int så faalit att he luktar, men tå he sticker så i ögona”. Som att komma till en annan planet med en giftig atmosfär, kan jag tänka mig.
Kul att träffa släktingar. En stor del av min pappas släkt bor i Sverige, och vissa av dem ser man inte så ofta. Jonnas och Mikkos bröllop var väldigt trevligt. Mysigt ställe, god mat och dryck, trevligt sällskap och väl avvägt program. Jag gillar bröllop som är personliga och avspeglar personligheten hos brudparet.
Det var faktiskt kallt i Stockholm. På söndagen bestämde vi oss för att besöka skansen. Vi konstaterade att det skulle ha funnits tider på året då man hellre skulle ha besökt stället. Det var kanske runt 10 grader varmt, och eftersom skansen är beläget på en kulle så blåste det friskt.
Det var i stort själva vistelsen i Sverige. Om båtresan finns nu inte så mycket att berätta. Vi vann en tävling på båten, ”tunnista tunnari”. Priset var en ask full med segerns sötma i form av Geisha-karameller, samt en valfri drink.
Denna vecka har gått åt till att försöka hitta en lya i Kokkola för sommaren. Börjar se ljust ut nu. I övrigt kämpar jag på med studierna ännu i en veckas tid. På måndagen har jag min årets sista pedagogik-deadline, och nästa fredag hägrar kurstenten i termodynamiken. Sen blir det sommarlov i ett par dagar innan jag börjar jobba. Det lustiga i sammanhanget är att jag ännu inte vet säkert vad jag skall jobba med. Men jag vet att jag får jobb och när jag ska jobba, det räcker i det här skedet, har tillräckligt att fundera på i vilket fall som helst. Mycket praktiska arrangemang med flyttningar fram och tillbaka samt med tömning av lägenheten.
På måndag fyller jag år. Skall fira det i nån form. Välkommen med!
95 miljarder
Idag är jag våldsamt trött. Ishockey-VM har satt hela min dygnsrytm ur spel. Inatt blir det ännu värre. Finland-USA 02.15…
Idag skrev jag det så kallade lilla språkprovet i finska. Det torde ha gått hyfsat bra. Jag trodde provet skulle vara imorgon (torsdag) men lyckligtvis kollade jag upp saken igår kväll. Jag brukar ha en tendens att inte kolla upp såna saker och sedan lägga märke till mitt misstag en dag försent. Det gäller oftast anmälningsdatum och sånt. Men denna gång lyckades jag både anmäla mig inom utsatt tid och dyka upp vid provtillfället.
På fredag blir det resa. Vi skall ta en liten tripp till Svea rike för att närvara på min kusin Jonnas bröllop. Ska bli skönt att ta ledigt från studierna några dagar. Jag har redan en tid känt mig i stort behov av att göra något annat. Sommarlov från studierna blir det i och för sig snart, men då skall det jobbas. Men det blir säkert skönt ändå att få strunta i alla skolgrejer.
Rubriken syftar på tillfället då jag via Internet bokade platser på båten. Resan skulle betalas via Internetbank. Sagt och gjort. Dock råkade jag skriva in referensnumret i stället för beloppet. Som tur är upptäcktes misstaget innan jag hann betala dryga 95 miljarder euro åt Viking Line. Nåja, det är förstås möjligt att täckningen på mitt konto inte skulle ha räckt till. Inte denna månad i alla fall. Kanske sen på hösten då studiestödet höjs… Visst var det så att studiestödet skulle höjas med 223000000 procent? Inte…? Äsch då.
