God Jul på er alla (jag hoppas på att det är fler än en person som läser detta)! Hemma i Kokkola, jullov, choklad i massor, sovmorgnar. Ofullständiga meningar. Familjedynamik på gott och ont. Mest gott. Gott nytt år får jag väl önska er redan nu. Det var allt för denna gång, den textskapande delen av min hjärna är förlamad av all choko.

Då jag har svårt att somna brukar jag stirra ut genom köksfönstret. Trista gråa betonghus med färgglada dörrar. Det har en märkligt lugnande effekt på mig. Världen finns kvar fastän jag ligger och grubblar.

http://www.youtube.com/watch?v=2UbtcmjfKa8&feature=related

http://www.youtube.com/watch?v=dhRUe-gz690&feature=related

http://www.youtube.com/watch?v=rGEeLtqtNvU

http://www.youtube.com/watch?v=L57-vQvo34E&NR=1

Bättre sent som alltid.

Mitt första blogginlägg handlade om mjödtillverkning. Och nu är det dags igen. Denna gång skall jag experimentera med att tillsätta lite rågmalt.

Starta från denna sida. Försök att klicka dig till riksdagens hemsida eduskunta.fi på så få klick som möjligt. Bland alla som deltar utlottas en begagnad biobiljett.

I filmer och engelskspråkiga sammanhang överlag brukar man ofta höra uttrycket ”This isn’t rocket science”. Vanligtvis handlar det då om att nån tycker att något är svårare än det egentligen är. Det ironiska är att jag försöker göra några räkneövningsuppgifter i astrofysik (så nära rocket science man kommer?) och det verkar svårare än vad det egentligen är. Vad kan man säga? Heja heja Wernher Von Braun och hans rymdhjul.

PS. Upptäckte just att rocket också kan betyda senapskål. Kål, inte skål.

Skål!

Snuva. Astrofysik. Elektromagnetism. Kandidatuppsats. Inspelningsprojekt.  Det är vad jag sysslar med just nu, i korthet. Då var det avklarat, över till mer osammanhängande grejer.

Idag hände en osannolik händelse. Jag fick tag på en kursbok fastän kursen redan har startat. Vanligtvis brukar jag komma ihåg att kursböcker som fenomen existerar först då jag anländer till den första föreläsningen och alla plockar fram sina böcker som de köpt eller lånat från kursbibban. Igår började cum laude-kursen i elektromagnetism. Redan i Januari tänkte jag på saken och lovade mig själv att i god tid före kursstarten besöka kursbibban för att lägga vantarna på ett exemplar av kursboken. Men sen hände något som händer ofta, rent av kontinuerligt, jag glömde bort saken. Igår började som sagt kursen och jag var säker på att alla böcker skulle vara reserverade. Döm om min förvåning då jag idag hittade ett skrynkligt exemplar i hyllan. Hur är detta möjligt? En möjlig förklaring är att böckerna är slut först då jag kommer på den första föreläsningen. Igår var jag nämligen sjuk. Idag skall jag gå på den för mig första föreläsningen. Och alla kursböckerna på kursbibban är nu utlånade.

Mitt veckoslut präglades av elektroniska experiment. En gammal mikrofon, som härstammar från Sköna Hästens numera utspridda rekvisita, har slutligen gett upp. Mikrofonen är gammal och ful och liknar Nykarleby vattentorn. Men en gång i tiden har den varit en hyfsat bra mikrofon, och jag tänkte att det finns säkert något som går att ta tillvara innuti den. Jag började öppna den och försiktigt dissekera dess inre vitala delar. Sedan övergick jag till att lite mindre försiktigt försöka få ut de väl gömda kretsarna. För att sedan övergå till att brutalt med hammare banka in en nagelsax för att demolera en plastbit som gömde balanseringskretsen som jag så intensivt ville åt. Japanerna på Audio-Technica ville tydligen inte att det skulle vara enkelt att återanvända de små komponenter som de med stor precision och nitiskhet gömt i sin fula men välljudande skapelse. För skojs skull öppnade jag också ett par gamla fickradio-miniräknar-prylar, i hopp om att hitta en liten högtalare som man skulle kunna använda som nytt membran i mikrofonen. Jag hittade två, den ena lät bajs, och den andra råkade jag söndra i misstag. Så jag tog spolen och magneten från den och gjorde ett nytt membran av en muffinsform och snabblim. Det funkade, men lät också bajs. Så tillsvidare är mikrofonprojektet på hälft. Om någon har ett litet högtalarelement, gärna med hög impedans, så hör av er. Det som däremot gick bra var att jag hittade ett litet piezo-element i en miniräknare. Ett piezoelement är en kristall som då den utsätts för tryckförändringar åstadkommer en liten polarisering i kristallstrukturen, dvs man får ut en liten spänning ur den. Dessa används bl.a. som diskantelement i billiga högtalare, då de pga fysikens vackra symmetri också fungerar omvänt, dvs de börjar vibrera då man leder en växelström genom dem. Men de används också som mikrofoner i akustiska gitarrer pga de är väldigt okänsliga för akustisk rundgång. Så jag planterade in piezoelementet under stallet på en av mina elgitarrer, i hopp om att få ett lite mer akustiskt ljud ur den. Tekniskt sett så funkar det, men pga piezoelementets höga impedans så låter det inte så bra ännu att koppla in i en vanlig förstärkare. Skall dock i något skede svänga ihop en liten bufferförförstärkare, så borde det bli bättre.

PS. Jag har ännu inte lagt vantarna på boken. Jag sitter i bibliotekets läsesal, boken ligger på bordet och vantarna ligger bredvid den. Men den ena vanten vidrör boken.

Hur skall man veta det?

Mu.